TJA JOSEFIN

känner du hur jordbävning kopplar bort
livselektroder stänger av strömmen
inser du storheten i de glas som fallit i
golvet; de gav upp och föll i bitar
kämpade aldrig emot förstod:
det finns ingenting kvar
det finns ingenting kvar

på väg mot havet möter vi en stig
det är bara att simma över
livet ovanför ytan hittar inte hit och vi
kommer aldrig bli fria

radion sänder ut meddelanden du
stänger av de har makten ingenting
du kan påverka så stäng
av
det finns ingenting kvar

dina ögon byter håll och mellan timmarna
som går fingrar mot kaffekoppen men
stängd mun
väljer att dricka ur öppnar knappt
sinnet istället: stänger ute
köksdörren stängd
persiennen nere
det finns ingenting kvar
DET FINNS INGENTING KVAR
(i din kaffekopp
i du och jag)

om natten: du är glaset du faller
din kropp i bitar det finns
ingenting

kvar