JAG SKAPAR SCENARION I MITT HUVUD

Inga förväntningar och hjärtat slår i vanlig takt.
Lite tråkigt i längden utan speciell känsla i magen men jag håller ut. Fokuserar på annat.
Försöker i alla fall.

Mina händer är nariga trots att jag bär de tjockaste vantar jag hittat,
min kropp är kall trots stickade tröjor och raggsockor.

Därför nöjer jag mig med blickar,
just nu i alla fall.
Trots detta: växla några ord med mig.
Förändringen kanske är närmre än jag tror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0