reinvention

Kramar om en axel men det är inget barn. I några sekunder känns det som om framtiden placerar bitarna på rätt plats, i ett tusenbitarspussel. I nästa stund blir det grådisigt igen. Aldrig en konkret bild framför mig. När sinnet tröttnar slutar kroppen bry sig. Kanske löser det sig.

Uppfinner mig själv igen. Vissa bitar saknas.Trots det kan ingenting stilla min hunger. När dubbelmoralen blir en del av vardagen, blir det plusgrader igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0