DET ÄR INTE BARA MOLN
Jag lägger mitt liv i händerna på ett hopp som inte finns. Trapporna ned till tunnelbanan varierar i längd och ibland flyger kroppen ned. I början av mitt liv fanns ingenting annat än väggar och fönster att se ut igenom. Vad som fanns utanför hade jag ingen aning om. Vid sexton års ålder, vet jag inte om jag har någon större vetskap än jag hade då. Den här världen bär kedjor och de är kedjade vid mina fötter. Som en fånge i ett läger växer fötterna till bly.
När någon talar om att de går som på moln, vet jag att de ljuger. Det finns inga moln att gå på, det är bara samlingar av vattendroppar och iskristaller. De finns över oss och de är tunga, faller ned i ögonen.
För det är lättare att ljuga än att acceptera den sanning som gör ont.
När någon talar om att de går som på moln, vet jag att de ljuger. Det finns inga moln att gå på, det är bara samlingar av vattendroppar och iskristaller. De finns över oss och de är tunga, faller ned i ögonen.
För det är lättare att ljuga än att acceptera den sanning som gör ont.
Kommentarer
Trackback
