KATASTROF
Den här dagen är verkligen inte min. Sedan första klivet utanför sängen och mitt tjocka täcke kändes fel. När allt jag gör bara känns fel finns det ingenting annat att göra än ge upp - så känns det i alla fall.
Som om det inte räcker med regnet som slår mig i ansiktet, med de tusen människor som går in i mig, trängs och beter sig respektlöst. Som om det inte räcker med att jag vaknar varje morgon och försöker göra det jag ska. Jag behöver ingenting mer som stoppar mig, som hindrar mig, sliter mig i små, små bitar. Jag behöver inte de drömmar som får mig att vakna med en klump i magen.
Det enda jag behöver är tystnad.
Som om det inte räcker med regnet som slår mig i ansiktet, med de tusen människor som går in i mig, trängs och beter sig respektlöst. Som om det inte räcker med att jag vaknar varje morgon och försöker göra det jag ska. Jag behöver ingenting mer som stoppar mig, som hindrar mig, sliter mig i små, små bitar. Jag behöver inte de drömmar som får mig att vakna med en klump i magen.
Det enda jag behöver är tystnad.
Kommentarer
Trackback
