ärligt

Brutalt omotiverad och det spelar ingen roll vad jag gör för jag får ingenting för det. Det känns inte värt att kämpa längre. Om allt skiter sig, vad gör jag då? Det är redan på god väg. Ingenting händer.

Det händer aldrig någonting.

Jag vill: Åka hem, krypa ned under täcket, se Science of Sleep, dricka te, glömma vem jag är ett tag.
Men: Jag vågar inte. Att komma tillbaka till verkligheten är något av det värsta som finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0